Mrs. Wayne

De senaste månaderna har jag mått dåligt mentalt. Det kan handla om allt från skolan, till vänner och mig. Jag orkar verkligen inte vara bitter, men det är så svårt. Jag försöker vara positiv, men så fort jag är glad så är det alltid någon eller något som förstör. Under drygt ett och ett halv år har jag varit tvungen att vara på min vakt på ett sätt. Ska jag vara helt ärlig? Jag får onda ögon emot mig. Det är så jag känner. För så fort nånting bra händer så lyckas det alltid glida ut ur mina händer. Och det handlar inte om ett objekt, utan det handlar om tex mitt jobb som jag saknar. Folk sitter och säger "du är rik du är paris hilton" blabla, men jag kämpar för att få det jag vill ha. Jag är inte en snorunge som sitter hemma och lever på mina föräldrar. Visst vissa av er kanske kan leva på studiebidraget 1050 kr i månaden, men jag kan inte. Sen jag va 15-16 har jag varit självständig, aldrig har jag hört någon klaga på mig då. Men nu helt plötsligt så är jag paris hilton och jag leker rik. Gissa vad? Till skillnad från er som sitter hemma och jäser, till skillnad från er som lever på bidrag så aaaa jag är rik! Vill ni inte jobba och tjäna ihop pengar, vill ni fokusera på andra saker, gör så! Men våga lägga öga mot mig! Sådär trött är jag. Jag är less. Jag va inte såhär bitter för två år sen, jag va glad och lycklig och jag spred glädje. Men någon har lyckats ta min glädje ifrån mig. Och de säger till mig att jag ska se ur det positiva perspektivet, men försök själva få onda ögon mot allt du gör. Döm inte mig förrän du gått fem min i mina skor. Im beeing myself. You dont like it? Then get the fuck outta my face! Det är dags att kasta lite folk..